Konstig känsla

När jag har feber gungar min omgivning lite. Ungefär som om verkligheten är upphängd i gummiband som vajar lite efter jag försöker fokusera. Hmm. Går inte att beskriva, känner jag. Och så tycker jag synd om mig (som nu). Ingen kan förstå hur mycket lindande det är för en man i 40-årsåldern att ha feber  (ha! vad är sonens 40. 2 från i går, jag har säkert 37, 4 nu...)