I-landsproblem

Läste i en av kvällstidningarna härom veckan att Sverige är ett dyrt land. Jämförelsevis.
En massa elektronikprylar var uppräknade och jämförda EU-länder emellan, och man kom fram till att vi i Sverige betalar alldeles för mycket för en del prylar.

Playstationspel var t ex hela 100-lappen dyrare i Sverige jämfört med Belgien.

Häromdagen kom min fru och dotter hem från Etiopien.
De hade bland annat träffat en 15 årig tjej som förlorat sin pappa i nånting ingen visste vad det var, och sin mamma i AIDS. Hon hade ett tiotal syskon, och den enda inkomstkällan var en moster som brygde öl hemmavid och sålde. Fast just nu fanns det inga pengar att köpa råvaror för.

Den 15-åriga tjejen hade själv just blivit mamma för första gången, men det fanns inge npappa med i bilden...

Då känns det - om man jämför - verkligen som om dom dyra playstationspelen är ett I-landsproblem.

Ett tekniskt u-landsproblem är landsbygdstelefonin i många Afrikanska länder, t ex Sydafrika. När vi bodde där hade man löst problemet med att det inte fanns telefonledningar - eller att de befintliga hade grävts upp och sålts - genom att förbinda de existerande näten i en by med omvärlden via mickrovågslink. Från nolltele till hitech-tele på bara några veckor.

Alltså lite samma sak som Skeria, MobileCity, Intel och LTU gör med sitt bredbandsprojekt som nu snart ska avtäckas.

Jag har haft förmånen att läsa användarnas första utvärdering. Även de som bor i Sveriges verkliga U-landsända (om man får tro storstadsborna). Från noll till fulla bredbandsspjäll på 20 minuter.

Och en lösning som kan ge vanligt folk råd att satsa på bredband. Och som gör världen lite mindre.

Nu är frågan: Om vi får allt detta; hur kan vi - i gengäld - hjälpa 15-åringa ensamma mammor i Etiopien som varken har råd eller möjlighet.

Hur man än jämför...